Anvisningar  
Om Topelius
 

Mångsysslaren


Vid 70 års ålder blev Topelius förevigad på ett ungdomligt porträtt av Albert Edelfelt. I bakgrunden Runebergs porträttrelief. (Helsingfors universitetsmuseum)

Efter avlagd magisterexamen fortsatte Topelius sina studier vid Kejserliga Alexanders-Universitetet och 1844 avlade han licentiatexamen med huvudvitsord i historia. Tre år senare promoverades han för doktorsgraden och 1854 blev han utnämnd till extraordinarie professor. Samtidigt tog hans karriär som uppskattad litteratör fart.

Publicist och författare

För brödfödans skull åtog sig Topelius, mest av en tillfällighet, redaktörskapet för Helsingfors Tidningar. Beslutet visade sig vara avgörande för hans fortsatta litterära verksamhet. Här fick många av hans verk offentlighet första gången och här kunde han visa på att han var en berättare och samhällsiakttagare av rang. Under sina tjugo år som redaktör nydanade han på många sätt journalistiken i landet. Han publicerade ett stort antal egna följetonger, men lyfte också fram dagsaktuella, sociala och kulturella frågor till debatt, både i reportage och kåserier.

Under sin tid som publicist och författare i Helsingfors utgav Topelius sin tredelade diktsamling Ljungblommor, två romaner, fyra samlingar Sagor, fyra band av Läsning för barn och två läroböcker. Han författade också två historiska skådespel, tre operalibretton, texten till två stora bildverk samt tillfällesdikter, föreläsningar, tal och mycket därtill. Hustrun Emilie tyckte att varje gång något skulle skrivas så var det Topelius som fick göra det. Många av Topelius verk formade uppfattningen om landets historia, natur och geografi. Med sin stora produktion för barn och unga skapade han också landets första egentliga barnlitteratur.

Universitets- och föreningsman

Vid sidan av redaktörskapet drygade Topelius också ut inkomsterna genom att arbeta som timlärare i historia och svenska vid Helsingfors lyceum, och som e.o. amanuens vid Universitetetsbiblioteket. Efter att han, enligt sin mors önskan, hade sökt lektoratet i historia vid Vasa gymnasium såg inflytelserika krafter till att knyta honom till universitetet. År 1854 utnämndes han till e.o. professor i Finlands historia, trots få vetenskapliga meriter. I det skönlitterära hade han däremot ofta vistats på historisk mark. Knappt tio år senare utnämndes han till ordinarie professor i finsk, rysk och nordisk historia och 1875 bytte han till lärostolen i allmän historia. På 1870-talet var han både prorektor och rektor för universitetet och fick statsrådstitel vid sin avgång 1878.

I Österbottniska avdelningen var Topelius först sekreterare och sedan kurator, men efter att ha kritiserat de österbottniska studenterna för deras ointresse för de politiska händelserna i Europa 1847–1848 uppstod en konflikt med studenterna och Topelius avsade sig medlemskapet i avdelningen. År 1868 lät han sig i stället väljas till inspektor för Västfinska nationen, eftersom den betonade vikten av landets båda språk. Som talesman för det finska språket och den finska historien vann Topelius i allmänhet stor popularitet bland studenterna. Hans svenska ord till »Marseljäsen» sjöng de gärna på gatorna.

Topelius var verksam i ett stort antal föreningar och statliga kommittéer, både som initiativtagare och som medlem. Han var Konstnärsgillets ordförande i över tjugo år och verksam i Finska konstföreningen i över trettio år. Inom Fruntimmersföreningen i Helsingfors och Svenska fruntimmerskolans skolråd engagerade han sig för ökad social jämlikhet och kvinnors rätt till bildning. År 1870 grundade han Majföreningen i Finland – landets första djurskyddsförening.

Familjeliv

Familjen Topelius bodde på många olika adresser i Helsingfors, ofta med skolelever eller studenter inneboende. Sorgen efter förlusten av fem barn gjorde sig ständigt påmind och Emilie Topelius hälsa försämrades. Vintern 1875–1876 tillbringade familjen därför flera månader i Cannes, där döttrarna bl.a. studerade franska. För Topelius var det viktigt att döttrarna fick bästa möjliga skolgång. Alla tre gick i Svenska fruntimmersskolan och de två yngsta fick också undervisning hemma. Familjen hade en musikalisk bekantskapskrets och det sjöngs och spelades mycket i hemmet. Många av Topelius barnpjäser uppfördes också i mindre skala.

Somrarna tillbringades hos farmodern på Kuddnäs eller på det nya sommarvistet Majniemi på Alörn utanför Nykarleby, som Emilie utan att rådfråga sin make köpte 1855. Stugan fick namn efter Majniemi slott i Fältskärns berättelser. Efter Sofia Topelius död fanns det inte längre någon egentlig orsak att åka hela den långa vägen till Nykarleby och familjen vistades i stället flera somrar i Karislojo och Ekenäs skärgård. Efter att Topelius avgått från sina uppdrag vid universitetet lämnade familjen Topelius Helsingfors för Björkudden i Sibbo.

 

Lästips

Matti Klinge, Idyll och hot. Zacharias Topelius – hans politik och idéer, Helsingfors: Söderströms och Stockholm: Atlantis 2000.